Det hemliga vapnet

Jag fick lust att skriva något som kommer att göra skillnad. Som kan få läsaren att stanna upp ett tag och tänka, att känna att hen lärt sig något nyttigt idag. Eller en rolig men ändå djup historia, som spelar ut någon av de många plots som snurrar runt i skallen på mig. Det är snart November igen, och så här dags varje år kommer jag alltid att tänka på den första gången jag var med i NaNoWriMo – den första gången jag skrev färdigt en alldeles egen bok, på en enda månad. Det var så himla kul, men det var också så länge sedan. Det hjälpte mig att hitta mitt drömjobb, men jobbet tog mig bort från den sortens skrivande jag egentligen vill hålla på med. Därför sitter jag där jag sitter nu.

Jag måste skriva en artikel om hundmat som ska lämnas in i morgon. Så jag har egentligen inte tid att vara motiverande eller låta min fantasi gå lös. Det betalar skulderna, men det kan bli lite själadödande ibland…

Min största fantisering just nu handlar om den dag då jag har tjänat ihop tillräckligt mycket – både pengar och livserfarenhet – för att börja skriva det jag känner för, i stället för på beställning. Det dröjer nog ett tag, men hoppet sitter i! Jag delar med mig en tanke som jag fann vara väldigt tröstande:

”Att bli äldre, det är vårt hemliga vapen. Olika läsare skaffar olika böcker av många olika anledningar, men i grund och botten söker de alla samma sak: visdom. Det är något som vi författare inte kan ge dem förrän vi tjänat in det – och det händer med tiden. 20, 30, eller 40 år efter det att gymnaster, aktörer, fotbollsspelare och dansöser har blivit för gamla för att fortsätta, har vår bästa tid endast börjat: Det är då vi kommer att skriva våra djupaste rader.”

Hon som skrev detta heter Barbara Kingsolver, och hon jobbade som frilansande skribent (precis som jag) innan hon började publicera egna böcker. Så där har jag åtminstone ett exempel på att det jag vill faktiskt går att åstadkomma.

🙂